Sveriges utveckling ur ett Spiral dynamics-perspektiv – Vikingatiden

Nu är det dags att tillämpa Spiral dynamics-modellen genom att ge en snabb översikt av Sveriges historia ur detta perspektiv. Men vad det är för mening med att blicka bakåt i historien om vi ska framåt i utvecklingen? Brukar inte de människor som är intresserade av historia också vara sådana som vill bevara sakernas tillstånd som de är? Inte nödvändigtvis, hävdar jag. Om man vill förändra så måste man förstå vad det är man ska förändra och varför vi hamnade här. Antingen äger man sin historia eller också är man ägd av den! Syftet med denna tillbakablick är alltså utgångspunkten att dagens värderingar, perspektiv och lösningar bör förstås som ett resultatet av en utvecklingsprocess. En mycket lång sådan.

En annan kritisk diskussionspunkt som ibland förs fram i dessa sammanhang är huruvida det är möjligt att förstå den egna kulturen som man är inbäddad i. Detta håller jag med om är en svårighet som man bör vara medveten om. Men även detta är en del i förståelse- och utvecklingsprocessen, ju mer man förstår av sin historia, desto lättare är det att förhålla sig till den. I Robert Kegans termer, även om han i huvudsak fokuserade på individens utveckling, kan man säga att denna förståelseprocess kan ses som ett sätt att göra det man har som subjekt, det man är inbäddad i, till objekt och föremål för reflektion.

Idag förekommer ofta uppfattningen att det inte finns någon unik svensk kultur att undersöka och att allt egentligen är en konsekvens av yttre influenser. På samma sätt skulle man kunna hävda att en enskild människas personlighet i grunden är en konsekvens av andra människors om omvärldens påverkan. Det finns nog fog för att hävda att en kultur som isolerar sig från yttre påverkan, exempelvis Nordkorea, inte kommer att utvecklas i någon högre grad. Detta kan man se som en syn på utvecklingen som går utifrån och in.

Men samtidigt kan vi anlägga en syn på människan, såväl som på kulturen, där utvecklingen sker inifrån och ut. Alltså från individens egen drivkraft att förhålla och navigera sig i världen, och utvecklas som konsekvens av detta. Från detta synsätt är kulturens utveckling en konsekvens av processerna som sker inom denna för att hantera de utmaningar kulturen och samhället står inför. En dialektisk utgångspunkt är att båda dessa förhållningssätt inte är ömsesidigt uteslutande utan att båda utgångspunkterna är meningsfulla att utgå från. Vi är i allra högsta grad, som historiken kring de kulturella transformationerna kommer att visa, en konsekvens av påverkan från andra kulturer. Men samtidigt har denna yttre påverkan drivit fram en utveckling som varit unik och väsensskild från andra kulturer. Det är också meningsfullt att tala om unika svenska förutsättningar, exempelvis geografiska villkor, som påverkat vår utveckling och vårt sätt att blanda denna influens på. Dessutom finns en och annan idé och framgång där vi bidragit till omvärldens och andra kulturers utveckling. Idag betraktar vi oss ofta som en moralisk stormakt där vi gått i frontlinjen vad gäller exempelvis barns rätt i samhället med lagstiftning mot barnaga, eller jämställdhet som vi gärna exporterar till vad vi betraktar som mindre toleranta kulturer.

Att dra en gräns

Men går det verkligen att dra en gräns kring en enstaka kultur och bör man göra det? Vi är ju inte hermetiskt tillslutna, en del människor emigrerar till andra länder och människor från andra länder och kulturer migrerar hit, idag mer än någonsin. Och idéer, uppfattningar och begrepp sprids fram och tillbaka över gränserna. Vad är det då som avgör var gränsen mellan vår kultur och omvärlden går. Den fysiska gränsen kring det geografiska territoriet? En viss etnicitet? En känsla av kulturell tillhörighet? Medborgarskapet? Det är en mycket svår fråga att ge ett stringent och precist svar på. Men på liknande sätt kan jag fråga mig var gränsen mellan mig själv som individ och omvärlden går. Är mina tankar en del av mig? Är jag mina tankar eller har jag dem? Är jag mina känslor eller har jag dem? Är min arm en del av mig? Mina naglar? Mina hudavlagringar? Det som befinner sig i min matsmältningskanal? Atomerna i min kropp byts ut med jämna mellanrum, inte alla på en gång men i en process. Dessutom består min kropp av ett stort antal främmande organismer och celler som lever i symbios med mina celler.

På samma sätt som med kulturen så är det svårt att exakt sätta fingret på var gränsen för individen går. Kulturen, såväl som individen, är i ständig process och utbyte med omvärlden. Den bärs av alla individer som föds, lever och dör. Dessutom har gränserna flyttats många gånger under historiens gång. Själv bor jag i en del av landet som fram till 1658 tillhörde Danmark men som kom att assimileras i det svenska riket och kulturen. Rikets gränser har varit oförändrade från 1905 då Norge gjorde sig självständigt.

Kulturen kan därför, som tidigare nämnts, betraktas som ett komplext adaptiva system och vi bör därför inte räkna med att den någonsin kommer att låta sig beskrivas fullständigt och säkert. Den kommer ständigt att vara i rörelse och i samverkan internt, mellan de olika delarna och individerna som ingår i den, och externt med sin omgivning. Och trots svårigheten att exakt och korrekt definiera gränserna så är det ändå meningsfullt att tala om att kulturen existerar precis som det är meningsfullt att säga att du och jag som individer existerar. Detta är en utgångspunkt som knappast kan betraktas som kontroversiell.

Och på samma sätt som att en individ utvecklas och förändrar sitt sätt att tänka, värdera och identifiera sig, så kan man utgå från att det alltid finns något som förblir statiskt i individen genom hela utvecklingsprocessen. I vuxenutvecklingen finns det personlighetsdrag och -typer som förblir desamma genom hela processen. På samma sätt kan man utgå från att kulturen som något som är i ständigt flöde och utbyte med omgivningen, samtidigt som det finns aspekter av kulturen som förblir desamma under hela resan.

Nyckelkällor och historiska beskrivningar

Med detta avslutar jag diskussionen kring svårigheterna att definiera och dra gränserna kring kulturen, och fortsätter med att beskriva hur den svenska kulturen utvecklats. De historiska källor jag främst förlitar mig på i beskrivningen, och som också gör kopplingen mellan historiska skeenden och nutida förhållanden, är följande:

Är svensken människa av Berggren och Trägårdh som gör en ingående historisk analys av skiftet från en traditionell kultur till en modern genom att titta på kulturella uttryck i olika författarskap, och visa på deras betydelse för den strukturella och politiska utvecklingen under 1800- och 1900-talet.

Kan landet lagom vara bäst (2013) och Landet lagom och framtiden av Kurt Lundgren som beskriver läroprocesser på organisatoriska såväl som samhälleliga plan.

En svensk historia från vikingatid till nutid (2000) av Lars Berggren och Mats Greiff för en översikt över den svenska historiska utvecklingen. Boken riktar sig till studenter i historia och utgår från ett socialhistoriskt perspektiv.

Svensk mentalitet (1994) av Åke Daun. En klassisk analys av personlighetsdrag och kulturella koder som är kännetecknande för svenskar. Också här med en ambition att gå tillbaka till våra historiska rötter för att förklara dagens mentalitet.

I övrigt kommer jag bara i undantagsfall att ange källor i den löpande texten.

Förutsättningar till antagandena är att undersöka Sveriges historiska utveckling ur ett värdesystemperspektiv enligt Spiral dynamics-modellen. Modellen beskriver tre dimensioner, värderingar, organisationslogik samt meningsramar, som jag kommer försöka fånga upp på respektive nivå. Även vikten av den teknologiska utvecklingen kommer att spela in, samt de geografiska förutsättningarna. Beskrivningen kommer att vara ganska skissartad för att fånga de stora dragen och bör också den ses som del av en process.

Geografiska förutsättningar och invandring av jägare-samlare, ca 10 000 år f.kr.

Inledningsvis kan vi konstatera att Sverige ligger i ett avsides hörn av Europa och geografiskt avgränsat av Östersjön. Naturresurser som varit betydelsefulla för utvecklingen är skogen, järnmalmen, och älvarna för fiske och energiutvinning. Det geografiska läget har medfört en förhållandevis kort odlingssäsong och Norden har därför alltid varit förhållandevis glesbefolkat.

De första människorna vandrade in till den skandinaviska halvön i och med att inlandsisen drog sig tillbaka, varvid växtlighet och djurliv ökade. I första hand utgjorde jakt och fiske födokällor tillsammans med en del samlande. Detta kallas stenåldern efter det mest använda redskapet och följdes av bronsåldern då bronsföremål börjar användas.

Jordbruket inleddes ca 4000 år f.kr. och växte fram vid sidan om jakt och fiske. Det bedrevs i form av svedjebruk och när ogräset tog över blev det till betesmark för tamboskap. Det sista svedjebruket skedde i Småland så sent som på 1930-talet. Vete var den mest framträdande grödan, vilket ledde till en snabb omläggning av kostvanor till gröt och produktion av lerkärl. Bondesamhället gav överskott av mat och arbete, vilket kunde läggas på att producera bland annat arbetskrävande gravsättningar.

Vid 500-talet f.kr. förändras livsvillkoren i form av en klimatförändring. Det blev betydligt kallare, ungefär motsvarande dagens temperaturer, och vintrarna blev hårdare. Inomhus var det max +12°C på vintern. Fiske spelade fortfarande en stor roll, liksom jakten, men det var främst jordbruket som ökade i betydelse. Byar och större sammanslutningar av människor växte fram och tamboskapen flyttade in i de större husen. Bakterier och parasiter gav upphov till smittsamma sjukdomar, t ex TBC. Kyla och fukt, samt sot från inomhuseldning gav upphov till kraftigt försämrad hälsa.

Vid järnåldern utvecklades i trakterna kring Bergslagen en förmåga att smida järn till stål genom att ömsom glödga och ömsom kyla ner det. Metallredskapen användes i hushållet och sedermera som vapen. En viss kontakt och utbyte fanns med omvärlden och en del föremål letade sig hit från Medelhavsområdet.

Vikingatiden, ca 800-1100

Vikingatidens inledning brukar anges till 800-talet. Den stöddes av bland annat en teknologisk utveckling: den marina revolutionen öppnade vägen till världshaven med erövring av nya land och plundringar. Närheten till Nordsjön och Östersjön med dess många fjordar och öar var förstås gynnsamma omgivningar för att utveckla en skicklighet att framföra sig på vattnet. Skeppen var grundgående och kunde därför smyga fram och anfalla platser som saknade försvar. Detta ledde till stora framgångar och motmedel saknades under flera hundra år. Färderna över Nordsjön kunde avverkas på kort tid: Norge-Island på 4 dygn, och Norge-Grönland på 12 dygn. Man navigerade främst med solen. Den norska expansionen motiverades till stor del av en brist på brukbar jord och färderna gick till norra Brittiska öarna, Island, Grönland och även några korta turer till Nordamerika. De danska erövringarna gick främst till Brittiska öarna.

De svenska färderna österut drevs förmodligen främst av handel med baltiska och ryska kusten, samt vidare ner längs floderna mot Orienten, t ex via Volga. Man nådde Miklagård (Konstantinopel, idag Istanbul). De flodgående båtarna var mindre än de oceangående – ca 10 m långa med ca 10 besättningsmän. Varor fördes hem till Birka och handlades på ett sätt som var aningen mer avancerat än byteshandel, något som har belagts av fynd av vikter för att väga betalningsmedel.

I slutet av vikingatiden var svearna 100-200 000, ett folk som bestod av antal löst förbundna och i praktiken självstyrande området med egna landskapslagar. Dock fanns en kung och ett riksblot i Uppsala som ganska svaga politiska och religiösa centrum. Man offrade till gudarna som beskrivs i den nordiska asatron, främst Oden, Tor och Frej. Här förekommer även rituella människooffer.

Vikingatiden kan betraktas som en klankultur där blodsband och heder har stor betydelse för identiteten. Vedergällning och vendettor är vanliga inslag enligt de isländska sagorna som Eddan. Enligt asatron togs de modigaste och bästa krigarna till Valhall efter deras död för att kämpa i ärorika slag. Detta är ett mindset som är mycket effektivt i strid. Avsaknad av dödsrädsla gör en krigare mycket effektiv.

Ur ett Spiral dymamics-perspektiv var den rådande kulturella, politiska och strukturella ordningen mycket väl överensstämmande med det pre-traditionella värdesystemet. Det är i grunden en härskarlogik där man ser till att slå till först och härska över motståndarna innan de hinner slå till. Eller avskräcka andra genom att lösa konflikter med blodshämnd. För de flesta präglades vardagen av arbete med enskilda gårdar, något organiserat bysystem har ännu inte etablerats. Den sociala ordningen byggs upp av tre samhällsklasser, stormän, småbönder och slavar, eller trälar. Det var förmodligen storbönderna som hade resurser att organisera vikingatågen.

Om nu vikingarna var så framgångsrika med sina erövringar och handel, vad var det som gjorde att deras välde kom till ett slut? Dels stoppades man på slagfältet, resten av Europa blev bättre på att försvara sig. En annan samverkande faktor var ett virus som spreds upp från södern. Men detta var inte ett vanligt virus i form av en mikrob, utan en meme – en idé med en tillhörande identitet, mindset och institution: kristendomen. År 830 e.kr. gör Ansgar ett första försök att kristna nordborna, men det ska ta ytterligare ca 250 år innan kristendomen får ordentligt fäste och den gamla asatron besegras. Även om det krävdes blodiga strider var det den danske kungen Harald Blåtand som i slutet av 900-talet lät sig döpas för att bli del av den kristna politiska sfären och garantera honom skydd från andra militära makter inom den kristna sfären. Krucifixet ersatte torshammaren, och de sju dödssynderna tillsammans med att ställas till doms i livet efter detta ersatte Valhalls slagfält och fester. Avgudatemplet i Uppsala sattes i brand omkring 1080. 

Ibland debatteras olika religioners betydelse för människans eventuella fridfullhet eller våldsamhet. I detta fall är det helt klart att kristnandet haft en i huvudsak modererande och civiliserande roll i Nordens utveckling. Vi gick från värderingar, identitet och perspektiv som byggde på en ganska brutal logik, en som lämpade sig för krig, äventyr och hjältedåd, till en logik som var betydligt fridsammare som i högre grad byggde på rädsla för en allsmäktig gud som dömer en i livet efter detta.