Sveriges utveckling – Medeltid och stormaktstid

Medeltid och statsbildning, ca 1100-1550

Indelningen i historiska perioder kan göras på många sätt, Spiral dynamics ger en mycket grov sådan för att kunna kopplas ihop med kvalitativa skiften i kultur, mindset och tekno-ekonomisk utveckling, samt med idag rådande värderingar. Skiftet från vikingatiden till medeltiden då de nordiska staterna växte fram runt 1000 till 1100-talet brukar ses som definierande för Sverige som stat då götarna och svearna förenades. Det sammanfaller med skiftet från pre-traditionella till traditionella värderingar.

Detta nya Sverige fungerade efter hand som ett feodalt samhälle. Ett feodalt system brukar ses som en strikt hierarki med kungen i toppen, med statiska roller med en härskande elit där maktutövning sker enkelriktat nedåt. Den svenska feodalismen var inte så utpräglad eftersom bönderna hade förhållandevis mycket makt jämfört med de på kontinenten. Detta kan ha haft en orsak i att vårt land varit och är förhållandevis vidsträckt, glesbefolkat och skogbevuxet. Det var ganska svårt att kuva bönderna som vid behov kunde ta sin tillflykt i skogen. Ett och annat bondeuppror förekom, t ex Engelbrektsupproret på 1430-talet, men Sveriges historia innehåller ändå förhållandevis få sådana i internationell jämförelse. De rådande geografiska livsvillkoren kan alltså sägas ha haft en viss betydelse här.

En teknologisk utveckling av redskap som plogen och harven gav upphov till större skördar och en viss befolkningsökning. Handel och hantverk tog fart, byarna blev större och fler, och bönderna organiserade sig i byalag. Fler städer växer fram som handelsplatser, även om den stora majoriteten bor på landet fram till början av 1900-talet. Detta kan ses som en lång process av integrering där Sverige i allt högre grad hänger ihop i ett rike. Icke desto mindre har vi varit ganska isolerade i geografisk mening. Östersjön som barriär och den låga befolkningstätheten gjorde att den typiske bonden inte så ofta stötte på och konfronterades med främmande människor. Detta brukar framhållas som faktorer som gett upphov till typiska kulturella personlighetsdrag som blyghet och konfliktundvikande.

Under denna tid växte kyrkan fram som en alltmer betydelsefull aktör, även om den i jämförelse med andra kulturer alltid haft en förhållandevis svag maktställning i det svenska samhället. Icke desto mindre var den en betydande maktfaktor i kulturellt avseende, men också ekonomiskt i och med att den självsvåldigt kunde ta ut skatt från bönderna, tiondet. Kyrkan hade en central betydelse i övergången från vikingatid till medeltid och spelade också en viss roll i det kulturella skifte som inträffade runt 1500-talet. Detta skifte brukar historiskt kallas den nya tiden eller renässansen i Europa och motsvarar stormaktstiden i Sverige.

Stormaktstiden, ca 1550-1750

Skiftet till den nya tiden i norra Europa skedde på det religiösa planet i form av Martin Luthers reformationsrörelse i Tyskland, som Sverige strax tog intryck av. Detta innebar att predikningar genomfördes på svenska och att bibeln inte bara var för prästerna att uttolka. Detta tillsammans med utvecklingen av tryckpressen med dess förmåga till massproduktion av biblar gjorde att läskunnighet hos befolkningen blev en angelägenhet för kyrkan. I kyrkolagen 1686 bestämdes om husförhören, vilket innebar att prästerna skulle kontrollera församlingsbornas bibelkunskaper och läskunnighet. Utan godkänt konfirmationsförhör blev det svårt att gifta sig och bilda familj. Läskunnigheten bidrog förmodligen starkt till den vidare kulturella utvecklingen.

Reformationen var dock inte i första hand kyrkans initiativ att driva igenom. Snarare var det Gustav Vasa som såg det som en möjlighet att försvaga kyrkan och lägga beslag på deras rikedomar efter kostsamma krig. Överlag började Sverige att fungera allt bättre som land och administration med ett fungerande rättsväsende, och utnyttjandet av råvaror som järn och koppar med efterföljande handel tog ordentlig fart. Stormaktstiden associeras förstås främst till stormaktsambitionerna och den expansiva utrikespolitiken, precis som vid vikingatiden. En annan faktor som gjorde att Sverige gick från att vara ett ganska obetydligt och perifert land till att bli en europeisk stormakt var att många av Europas stater gick igenom en kris på 1600-talet med befolkningsminskningar och stor social oro. Det berodde bland annat på en stark feodal exploatering av bönderna på kontinenten. Om vikingatiden tog slut för att omvärlden blev starkare så kan man se stormaktstiden som en konsekvens av ett maktvacuum på kontinenten, men också då av en väl fungerande inrikespolitik.

En annan viktig aspekt av den fungerande inrikespolitiken var den politiska utvecklingen mot demokrati och parlamentarism. Inrättandet av ståndsriksdagen kan härledas ända till 1400-talet men det var på 1600-talet den fick ordentligt genomslag. Denna gamla tradition brukar framhållas som unik i internationell jämförelse. Ståndsriksdagen innebar att de fyra ständerna, adel, präster, borgare och bönder, med jämna mellanrum sammanträdde tillsammans med kungen om rikets angelägenheter. Vare sig prästerskapet, efter reformationen, eller borgarna, innan handeln tagit ordentlig fart, hade särskilt stark ställning. Den stora maktkampen stod snarare mellan kungen och adeln, och här var bönderna ofta tungan på vågen.

Om man jämför den medeltida feodala ordningen där makt uteslutande utövades uppifrån och ner, så innebar ståndsriksdagen att bönderna hade ett verkligt politiskt inflytande. Man skulle annars kunna tänka sig att det bara var en symbolisk plats i riksdagen, men historiska källor visar att böndernas inflytandet var verkligt och att det som dryftades i byalagen och togs upp till riksdagen kunde få faktiskt genomslag. Men detta krävde att man var överens inom byalaget, att man nådde en konsensus. Historiker som Eva Österberg och folklivsforskare brukar peka på denna ordning för att förklara dels vår förkärlek för att förhandla och nå konsensus i olika diskussioner, och dels vår tilltro till överhögheten och till att systemet vill oss väl. Denna tradition, menar många, har genomsyrat den vidare utveckling och vår kultur än idag. Vi beskrivs som en samarbets- och konsensuskultur och enligt WVS ligger vi högst i världen vad gäller tillit till institutioner och lägst i utbredning av korruption.

I termer av Spiral dynamics kan medeltiden och stormaktstiden betraktas som en enda period som fungerar enligt en traditionell logik. Det bygger på en konformistisk och auktoritär logik med hierarkisk feodal samhällsstruktur där du föds in i din plats i hierarkin. En bonde förblir en bonde, tjänaren son blir också tjänare och adelskapet går i arv, precis som i Downton Abbey. Logiken är i stora drag densamma, även om den medeltida hierarkin i högre grad var feodal och stormaktstiden var mer demokratisk. Jordbruket stod för den dominerande delen av produktionen såväl som sysselsättningen. Traditioner var viktiga och lagar följdes för dess egen skull. Den traditionella logiken associeras med ordning, rättvisa och stabilitet. Rättsväsendets framväxt under denna period bidrog till att antalet mord sjönk kraftigt under perioden. Denna traditionella logik brukar också associeras med statsbildning, territoriell integritet och en statisk kulturell identitet, vilket också varit fallet för Sverige. Den traditionella logiken finns i högsta grad närvarande idag i det vi kallar statens kärnverksamhet, att försvara rikets gränser och att upprätthålla lag och ordning i landet. Detta upprätthålls genom statens våldsmonopol.

Dock bör nämnas att släktband och heder fortfarande var centrala aspekter för gemene man. De flesta lämnade ju sällan gården eller bygden man var uppvuxen i. Det är främst de närmast sörjande är de man interagerar med. Den sociala ordningen upprätthölls alltså inte bara av yttre tvång, det fanns även inre psykologiska aspekter och värderingar som höll människor i schack. Hedersbegreppet var i högsta grad relevant och fungerade som en slags kreditvärdighet. Om ens föräldrar och släktingar hade ett gott namn så kunde man dra nytta av det, och om man själv hade begått någon oförrätt så gick det ut över familjehedern. Och en usling som inte har någon heder att tala om ville man inte ens sitta vid samma bord som.

Man kan säga att denna traditionella logik med tillhörande värderingar och mindset fortfarande finns närvarande i dagens moderna samhälle. En aspekt av den är det vi kallar jantelagen, vilken innebär att man inte ska stå ut och gå sina egna vägar utan konformera med omgivningen och auktoriteter – tro inte att du är något! Men under medel- och stormaktstiden kan man säga att jantelagen tjänade oss väl. Den fyllde alltså en viktig funktion kring hur konflikter löstes i byn och försäkrade bönderna om visst politiska inflytande.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *