För att utveckla perspektivtagande behöver vi en beskrivning av vad det är. Här är kortfattat de fyra första ordningarna av perspektivtagande:
1:a personperspektiv innebär att se den konkreta fysiska verkligheten med de fem sinnena utan någon social inblandning. Detta är alltså vad du ser och hör runt om dig här och nu. Man kan se det som en övning i mindfulness att försöka uppleva det som är omkring dig här och nu, en sak i taget, utan någon tolkning eller tanke.
2:a personperspektiv handlar om att se verkligheten genom någon annans ögon och se vad som inte syns från den positionen. Om du sitter på andra sidan bordet från mig och ser saltet stå till höger om pepparn, men inser att saltet står till vänster om pepparn från mitt perspektiv, då kan du ta ett 2:a personperspektiv. Robert Kegan har ett exempel med två pojkar som tittar ner från ett höghus. Den yngre säger ”Titta vad små människorna därnere är!” varvid den äldre replikerar ”Nej, de ser små ut.” Den äldre pojken kan alltså se skillnad på hur ett fysiskt objekt ser ut och hur det faktiskt är. Detta fokuserar på det konkreta och öppnar också upp för en inre psykologisk verklighet.
3:e personperspektiv innebär att se verkligheten i abstrakta och generella termer – allt, överallt och alltid. Här förstår vi världen objektivt i termer av naturlagar, lagar, ekonomi, kartor, kalendrar och formaliserade relationer som en nation eller organisation. Denna objektivitet är en nödvändighet om man har något slags ämbete och vid myndighetsutövning – att man är oberoende och neutral i beslutsfattande och inte gynnar sig själv eller de man råkar känna. Ofta utgår man här från att alla ska komma fram till samma objektiva syn på världen.
4:e personperspektiv handlar om att se hur vårt abstrakta 3:e personperspektiv har begränsningar och blinda fläckar som kommer av hur vi tolkar världen på olika sätt: ”Med det här synsättet ser världen ut så här.” Här kan man se att objektivitet och idealet att vara en oberoende observatör sällan är så neutralt som vi hoppas. Vad jag säger om dig och om världen säger mycket om mig med.
Bilden visar två Europakartor som fokuserar på två olika aspekter, den vänstra visar på länderna som avgränsade enheter medan den högra visar på sammanflätningen genom vägnätet. Objektet är detsamma, men tolkningarna och berättelserna som kommuniceras blir olika. På samma sätt som 2:a personperspektivet, som kan skilja mellan hur människorna ser ut upp från höghuset och hur de faktiskt är, så kan man från ett 4:e personperspektiv skilja på vad kartan visar och hur verkligheten faktiskt är (eller i alla fall se att det finns ett glapp).
Jag skrev innan att jag tror vi befinner oss i ett stort perspektivskifte. I huvudsak mellan 3:an och 4:an. Jag är intresserad av att beskriva skiftet och dess utmaningar i olika delar av våra liv. Främst inom organisation och det publika livet.
