Perspektivtagande inom forskningen
Jag har nu genomfört fem workshops/utbildningsdagar kring perspektivtagande med olika teman och ett sista återstår – forskning/akademi som kommer äga rum fredag 12 juni.
Till vilken nytta är då perspektivtagande inom forskning och akademi? Och mer specifikt, vad innebär ett 4:e personperspektiv inom forskningen och var används det?
Efter att ha kämpat mig fram till disputation och min doktorsgrad hade jag ett starkt intresse av tvärvetenskap. Idealistisk och laddad med diverse metateorier gick jag med i en och annan arbetsgrupp i Pufendorfinstitutet vid Lunds universitet. När jag vid ett möte föreslog att använda Wilbers metateori AQAL var det en äldre forskare som snörpte på munnen och tyckte att jag gott kunde vänta med ”den där solfjädern”. Det hände mer än en gång att jag stötte på motstånd och jobbig stämning i seminarierummen kring antingen utvecklingsperspektiv eller diverse teoretiska ramverk jag försökte introducera. Vadan detta motstånd, tänkte jag? Var de bara ogina forskare som försvarade sina revir? Fattade de inte?
Här är något jag lärde mig. Att vara forskare handlar inte bara om att veta saker utan också att stå för saker. Som i beskrivningen av världsåskådningar handlar paradigm inte bara om kognition och kunskap, utan också om emotion, handling, identitet och tillhörighet. Ett paradigm kan ses som en uppsättning föreställningar och praktiker inom ett forskningsfält som besvarar vad som är meningsfulla frågeställningar, metoder och resultat och vem som är forskare.
Forskning är en social process och att stå för saker handlar om att försvara kunskapen och forskningsfältets integritet. Det är skillnad på resultatet från en forskningsstudie och en killgissning eller rena tyckanden. Att förstå detta är att visa respekt för forskningsfält och inte bara tro att man kan promenera in och bidra utan att ha lärt sig hantverket inom det fältet. Så innan vi försöker kliva ur fältet eller ifrågasätta dess grund behöver vi ha respekt för det arbetet som investerats i det.
Samtidigt har alla forskningsfält och paradigm blinda fläckar och grupptänkande, vilket är tydligt från ett 4:e personperspektiv som handlar om att ta hela forskningsparadigm som objekt. Ibland kan hela forskningsfält hamna snett och det kan behövas ögon utifrån för att se detta. Ett forskningsfält behöver vara ett öppet system och släppa in syre och nytt blod. Forskare behöver också vara lärare och introducera och bjuda in andra.
Detta var några slutsatser vi drog i en artikel där vi intervjuade kollegor i ett tvärvetenskapligt projekt om inomhusmiljöer som blev ett forskningscenter. Tillsammans med teorin för perspektivtagande ligger den till grund för den heldagsworkshop om perspektivtagande som alla med forskningsintresse är välkomna till.
Anmäl er på länken – antal platser är begränsat! Välkomna!
https://doodle.com/sign-up-sheet/participate/765ff7df-16c0-4053-8b63-4b436dcb82b2/select
Stålne & Pedersen (2021). Transdisciplinary Research on Indoor Environment and Health as a Social Process. Int. J. Environ. Res. Public Health. https://www.mdpi.com/1660-4601/18/8/4379
CHIE – Centre for Healthy Indoor Environments: https://www.chie.lth.se/
Pufendorfinstitutet vid Lunds universitet: https://www.pi.lu.se/