Jean Piaget och Bärbel Inhelders experiment om tre berg är ett av de mest kända och klassiska i utvecklingspsykologin. Här får barnet sitta vid ett bord med en modell av tre berg där andra föremål som träd och ett litet hus finns med. Därefter placeras en docka på andra sidan bordet och barnets uppgift är att förstå vad dockan ser och inte ser genom att välja rätt bild som motsvarar bergen från olika positioner. I Piagets preoperationella stadium väljer barnet bilder som motsvarar vad barnet själv ser. Detta motsvarar alltså ett 1:a personperspektiv.
När förmågan att ta ett 2:a personperspektiv utvecklas förstår barnet vad dockan ser från olika positioner genom att de väljer rätt bild. Exempelvis kan de se att ett berg skymmer sikten så att dockan inte ser huset även om de själva gör det. Barnet kan alltså se modellen med de tre bergen ur dockans perspektiv. Detta motsvarar enligt Piaget det konkret operationella stadiet och det skiftet sker ungefär vid 7 års ålder (betydligt tidigare enligt senare forskning).
Ett 3:e personperspektiv är ett mer avancerat sätt att redogöra för dockans perspektiv som framträder runt 10-12 års ålder. Då börjar barnen använda koordinatsystem för att representera bergen och de olika föremålens position. Man kan se det som en abstrakt generalisering av perspektiven från dockans alla möjliga positioner. Detta motsvarar det formaloperationella stadiet i Piagets termer.
Det formaloperationella tänkandet var slutpunkten för Piagets utvecklingspsykologiska beskrivning och den tänkta slutpunkten i vårt utbildningssystem och normen i ett västerländskt samhälle. Detta motsvarar det Newtonska mekanistiska tänkandet. Men vuxenutvecklingspsykologin har ju vuxit fram för att beskriva vad som händer bortom det formaloperationalla stadiet. Det Newtonska synsättet har också ifrågasatts och beskrivits som otillräckligt för att hantera många av de utmaningar vi står inför – samt förstås den moderna fysiken som växte fram i början av 1900-talet.
Jag vill ju beskriva mer avancerade sätt att ta perspektiv och visa hur man kan se världen på nya sätt. Men jag tror det är nödvändigt att först förstå de enklare perspektiven och bygga från det. Vi måste veta var vi kommer ifrån för att förstå vart vi är på väg.
Piaget själv lär ha fått idéen till experimentet genom att se på bergen som omgav Genève där han verkade. Albert Einstein menade att Piagets experiment var så enkla att bara ett geni kunnat komma på dem. Båda onekligen duktiga perspektivtagare.
