När vi tar ett 3:e personperspektiv på världen, det kan vara den fysiska verkligheten, att förstå en kultur, ett ekosystem eller finansiellt system, så är vårt jobb typiskt att förstå och representera världen eller fenomenet så bra som möjligt. Idealet är att vara objektiv, neutral och fri från bias. Detta är en bra ambition som i många fall tjänar oss väl – särskilt inom vetenskapen. Men om perspektivtagande utgörs av relationen mellan ett subjekt och ett objekt så innebär objektivitet att man osynliggör subjektet. ”God’s eye’s view” säger man ibland, eller ”the view from nowhere” som Thomas Nagel uttryckte det.
För att förstå 4:e personperspektivet kan vi med fördel gå tillbaka till beskrivningarna av Piagets tre berg och Sally-Anne testet. Steget från 3:e till 4:e personperspektiv ser liknande ut som steget från 1:a till 2:a personperspspektiv. För 1:a till 2:a är det förmågan att skilja mellan vad man upplever med sinnena och vad som faktiskt är verkligt – fast här för 3:e till 4:e i det abstrakta, mellan kartan och verkligheten. Dessutom behöver man här vara medveten om vad i verkligheten som inte syns från den aktuella kartan, som med Europas landsgränser och europavägarna i det tidigare inlägget. Om man i 2:a personperspektivet blir medveten om att man kan gömma saker för andra får man i 4:e personperspektivet en medvetenhet om blinda fläckar som inte beror på att det är fel på kartan – utan att det är en karta som är ritad ur ett visst perspektiv.
Kärnan i 4:e personperspektivet är att se både subjekt och objekt. Alltså att vi för varje abstrakt förståelse om hur verkligheten ser ut, t ex genom en karta, ägnar lika stor uppmärksamhet kring hur vi ser på verkligheten. En karta behöver alltså ha med kartritaren för att fungera ur denna utgångspunkt. Och bias är inte något tecken på att man är färgad utan snarare en nödvändighet av det faktum att du inte kan se på verkligheten utan att ta ett perspektiv på den. I figuren illustrerar jag perspektiven där vi i 4:an är den nedre observatören som betraktar hur en annan observatör (eller vi själva) ser på ett abstrakt objekt.
Detta är egentligen inte något nytt. Många diskussioner idag präglas av en medvetenhet om hur vi ser världen ur olika perspektiv. Vi förstår ofta att vi har en bias för att vi är stöpta i de kulturer vi råkar växa upp i och vi har ofta en ambition att inkludera andra perspektiv. Detta är dock inte enkelt. ’Filterbubbla’ och ’ekokammare’ är begrepp som vuxit fram som konsekvens av att vi tar in information på nätet med en viss bias eller diskuterar med likasinnade som bara bekräftar våra övertygelser.
Att navigera i denna värld kräver åtminstone att man kan operera från åtminstone ett 4:e personperspektiv (mer om 5:an och 6:an senare). Men även då är det utmanande.
Susanne Cook-Greuter:
”The move from being unconsciously embedded in a cultural surround to having a perspective on it can be both liberating and confusing.”
