En klassisk saga som fångar vikten av perspektivtagande är Kejsarens nya kläder av H.C. Andersen. Ni kan historien, två bedragare kommer till riket och övertygar kejsaren och alla tjänare att de kan sy de vackraste kläderna till kejsaren. De syr med en magisk tråd och förklarar att bara den som är kompetent i sitt yrke kan se tråden. Eftersom ingen, inte ens kejsaren, känner sig helt säker på sin kompetens och vill bli genomskådad så säger alla att kläderna ser magnifika ut. Inte ens när alla går i procession genom staden vill någon erkänna att kejsaren inte har några kläder. Det är först när det lilla barnet utropar ”Har ju inga kläder på sig!” som det blir uppenbart för alla att kejsaren är naken och faktumet sprids bland publiken.
Denna saga ses ofta som en beskrivning av konformism, när ingen vågar säga emot makten och den officiella berättelsen. Men hur kan vi förstå detta som en saga om perspektivtagande? Och varför är det viktigt, ja direkt centralt, för att vår demokrati ska fungera?
Kejsaren och alla tjänare ser förvisso med sina ögon ur ett 1:a personperspektiv att där inte finns någon tråd eller några kläder. Men tyngre väger här 2:a personperspektivet – att de är ensamma om sin iakttagelse och kommer att betraktas som inkompetenta av sina närmaste. Ingen annan säger ju att kejsaren är naken.
Det lilla barnet som säger sanningen motsvarar det presociala 1:a personperspektivet – alltså med en oförmåga att ta 2:a personperspektivet och förstå vad de andra verkar se och de sociala konsekvenserna. Vad är det som då händer?
Jo, när barnet högt säger att kejsaren är naken hör alla detta och alla förstår också att alla andra förstår det. Det är inte bara så att alla vet. Alla vet att alla vet. Att kejsaren är naken har förvandlats från en personlig erfarenhet, ett faktum grundat i ett 1:a personperspektiv, till ett objektivt och allmänt känt faktum ur ett 3:e personperspektiv. Det är ett 3:e personperspektiv eftersom det är en generalisering, det är inte bara jag och du och hon och han som vet, utan alla som vet.
Det här visar betydelsen av publika och offentliga platser där information delas öppet för alla. Det räcker inte att sitta hemma och veta eller tycka något. Folk har alltid gått till stora torg och öppna platser för att demonstrera mot makten som Steven Pinker resonerar (se filmen i kommentar). För att alla ska se att alla ser. Objektiv och allmänt känd kunskap är en nödvändighet för att demokratin ska fungera – och det förutsätter att vi kan ta ett 3:e personperspektiv.
