När människor talar om personlig utveckling så menar de i regel olika saker. I sammanhang som hållbarhetsområdet, politisk aktivism, new-age kretsar och även jämställdhetsområdet verkar det finnas en viss uppfattning om personlig transformation, något man skulle kunna kalla en två-stadiemodell. Den består av följande två stadier:
1. De som sitter fast i den gamla synen/gamla paradigmet/gamla systemet/de gamla normerna och strukturerna/egot/intellektet.
2. Vi som har genomskådat den och är fria.
Tyvärr, eller snarare lyckligtvis, är det lite mer komplext än så…
Det där har jag skrivit om i min första bok som heter Hållbar kommunikation. Jag var med och ledde ett projekt som syftade till hållbarhet i Dalarna 1997-98 och då urskiljde vi de här två grupperna. Vi kallade dem för “systemskiftare” och “marginalförändrare” och kom fram till att ingen av grupperna kan förändra i hållbar riktning på egen hand, de måste lära sig att lyssna till och lära av varandra – och det påverkade mig att utveckla först praktiekn och sedan teorin för hållbar kommunikation. Ska posta ett ex av den boken till Dig. Det aktuella avsnittet finns på s. 40-42.