Efter en mycket givande heldag med Common cause, eller Vår gemensamma sak (jag skrev en introduktion här), så kommer här några reflektioner, och jag tänkte fokusera på en aspekt som jag tog med mig. Den om varför vi inte lever i enlighet med våra värderingar. Jag har tidigare skrivit om detta vanligt förekommande glapp mellan etik och moral, mellan våra värderingar och våra handlingar. Inom hållbarhet och miljöarbete benämns det här ibland ”nånannanism” som i – Jo, hållbarhet är ju viktigt men det får ”nån annan” ta hand om.
Richard Hawkins som höll i workshopen tog upp just den frågeställningen varför vi inte i större utsträckning handlar i enlighet med de värderingar vi har. Men vilka värderingar har vi då? Och vilka borde vi ha?
Man brukar ju skilja på inåtriktade (de i övre högra hörnet, tex Universalism och Benevolence) och utåtriktade värden (nedre vänstra, tex Power och Achievement), där de utåtriktade kan associeras till externa belöningar, rikedom och social status. De inåtriktade å andra sidan innehåller värden som visdom, rättvisa, miljöengagemang osv som är intrinsikala (har värde i sig). De utåtriktade värderingarna är de som oftast dyker upp i reklamfilmer som ska få oss att shoppa mer: ”Köp det här så kommer du att få njutning eller status.” Vi har mer eller mindre av alla värderingar, men när vi utsätts för en priming som exempelvis reklam så aktiveras och förstärks de värderingar som reklamen siktar in sig på. En naturlig slutsats av detta är att man i kulturen vill sträva efter att förstärka de inåtriktade värderingarna.
En följdfråga då är hur fördelningen av värderingar ser ut idag. Hur fördelar sig värderingarna när man undersöker ett representativt engelskt urval (n=2000)? Jo, något överraskande är de inåtriktade mer utbredda än de utåtriktade. Bilden var liknande i Sverige (hedonism stack ut positivt också). Men om de inåtriktade värderingarna dominerar, varför har vi då inte kommit längre i praktik och i handling när det gäller hållbarhet och omställning? Varför har vi denna nånannanism? Varför har vi ett glapp mellan våra värderingar och det vi faktiskt gör? Varför föredrar jag att ta bilen när kollektivtrafik eller cykel skulle vara bättre för miljön och mer konsistent med mina värderingar?
Hawkins tog upp några aspekter, som att vi i verkligheten inte är så konsistenta utan har olika värderingar i olika situationer. Tidsbrist är en annan aspekt som gör att vi i vardagen inte reflekterar över de värderingar vi har och hur vi bör handla utifrån dem. Praktiska aspekter som att det råkar vara punktering på cykeln och helt enkelt snabbare och bekvämare att köra en annan. Den här frågeställningen tycker jag blir tydligare genom att belysas genom kvadranterna i AQAL.
Våra värderingar (övre vänstra) är inte allenarådande över våra beteenden (övre högra). De påverkas och samspelar också med de kulturella värderingarna och normerna (nedre vänstra) och de strukturer vi omges av (nedre högra). I vårt bilexempel kan vi i strukturer räkna in hur välfungerande vägnätet, cykelnätet respektive kollektivtrafiken är. I landsbygden är bilberoendet större pga avsaknad av kollektivtrafik, cykelvägar och de större avstånden som finns. Vi kan också räkna in det ekonomiska systemet som exempelvis medför att oljan i marken är gratis och mycket billigare att köpa vid pumpen än vad dessa droppar med högkoncentrerad fossil energi egentligen är värd. Det kan också handla om geografiska faktorer som att vår omgivning är ganska kall så här års, vilket ytterligare höjer tröskeln för att ge sig ut.
Det är viktigt att ta med alla kvadranterna i analysen, men jag vill här främst fokusera på den inre dimensionen, dvs den vänstra halvan. Våra individuella värderingar samverkar med våra kollektiva, men hur? Eller som rubriken frågar: Är du säker på att dina värderingar är dina egna?
När vi undersöker värderingar, och jag hoppas kunna ge lite referenser och fördjupade diskussioner framöver, så är en slutsats att vissa har fått mycket stort genomslag i vår kultur. Det är värderingar som förs fram via de flesta tidningarna, tv-program och av politiker. Det är värderingar som vi brukar kalla postmoderna värderingar som handlar om tolerans, rättvisa, jämställdhet, miljömedvetenhet, även om den sista kontrasteras mot budskap om tillväxt och konsumism från tidningarnas annonsörer, det vi brukar kalla moderna värderingar.
Ur ett individualistiskt (konstruktivistiskt) perspektiv brukar man se värderingar som något som uppstår som en konsekvens av erfarenheter och vilka problem vi ser när vi blickar ut i världen. Men ur ett kollektivistiskt (socialkonstruktivistiskt) perspektiv är våra värderingar en konsekvens av att vi formas i en kultur och internaliserar denna kulturs värderingar. Båda perspektiven har relevans och till den enskilda individen skulle man kunna fråga ”Varför har du de värderingar du har? Varför är just dina värderingar de bästa eller till och med de rätta?”
Jag tror, och det hade varit intressant att studera och hitta närmare belägg för, att ju mer man reflekterar över sina värderingar och ju mer självständigt man arbetar sig fram till en egen uppsättning värderingar, desto större är sannolikheten att man också lever efter dessa. Om man å andra sidan har en uppsättning värderingar för att vi blivit tillsagda att dessa värderingar är de rätta eller för att personer vi ser upp till har dem, hur fina dessa än är, så är nog kopplingen till ens handlingar svagare.
En annan intressant och nyttig diskussion som dök upp vid vårt bord är att alla värderingar kanske kan ha en funktion eller ett syfte och kan ta sig mer eller mindre konstruktiva uttryck. Anta att vi har en grupp med 10 personer idealt med varsitt värdesystem, hur ser då ett ledarskap ut som hanterar denna grupp? Och anta vidare att vi har alla de här värdesystemen mer eller mindre representerade i oss, hur ska vi leda oss själva? Ett tydligt mönster vi kan observera i vuxenutvecklingen är att vi i vår utveckling går från fragmenterade till mer integrerade i och med att vi utvecklas genom livet.
Härnäst är det nog dags att börja diskutera agilt ledarskap.