För en vecka sen kom jag hem från den pedagogiska konferensen NU2012 i Göteborg. Min presentation på fredagen handlade om MHC som jag jämförde med SOLO taxonomi som det är tänkt att man ska använda enligt Bologna-processen för att utvärdera komplexitet i studenternas läranderesultat. Presentationen gick bra och jag fick många bra frågor och positiv feedback efteråt. Vi (Jag, Sofia samt Eeva och Jukka från Finland) jobbar vidare på vår artikel i ämnet.
I övrigt valde jag att följa sessionerna som handlade om Lärande för hållbar utveckling och en av höjdpunkterna var workshopen med titeln ”Utbildning för Hållbar Utveckling – anställningsbarhet, bildning eller irrvägar” med Peter Aspengren (SLU), Jöran Rehn (UU) och Jan Stockfors (SLU).
Workshopen förde ihop två grundläggande områden och frågor, hållbarhet och bildning. Till en början med olika syn på hållbarhet från miljörörelsens naturfokus till dagens samhällsfokus med olika definitioner, dimensioner och perspektiv. Efter det diskuterades bildning, vad det innebär i allmänhet och i sammanhanget hållbar utveckling och lärande.
Bildningen, som kan beskrivas som en fri och gränslös resa mot ett kritiskt och självständigt tänkande ställdes i kontrast till det instrumentella lärandet där vi har tydliga och mätbara kunskapsmål och vi genererar produktiva och anställningsbara personer till AB Sverige. I mina termer handlar det om kontrasten och ibland också konflikten mellan perspektivtagande, reflekterande, komplext tänkande som generativ färdighet och att växa som människa, och komplext tänkande och färdigheter inom ämnet man utbildar sig.
Förra sommaren ställdes ju konflikten på sin spets förra sommaren i och med Svenskt Näringslivs utspel om onyttiga flumkurser som ”Harry Potter och hans världar” som fick symbolisera den bildning som inte så lätt kan räknas som nyttig. De fick förstås mothugg, både från de som ivrade för Harry Potter-bildningens ekonomiska värde och de som förde fram bildning i den fria meningen som ett egenvärde.
Istället för att förespråka antingen bildning eller instrumentellt lärande beskrev Jöran Rehn frågan som ett spänningsfält, där båda behövs och vi inte bör kollapsa frågan till ett perspektiv. Vi måste både ha ett nyttoperspektiv i utbildningen om hållbart lärande och lärande i stort, och vi måste också ha ett perspektiv där studentens bildning och eventuella ifrågasättande av arbetsuppgifterna och yrkesrollen som denne är tänkt att anställas till. Att betona ett spänningsfält är att värna om och hålla båda perspektiven.
Ordet spänningsfält verkade trenda under NU2012, jag gillar sådana. Jag har en bild av ett spänningsfält i min avhandling!
Hej!
Hittade den här hemsidan igår och efter att just ha läst Keagans bok “in Over Our Heads” och sökt efter tolkningar och reflektioner om den på nätet. Har nu – med stort intresse – påbörjat genomläsningen av materialet på den här siten och startade med bloggen i tidsordning. Är liksom Du mycket intresserad av “Hållbart lärande” och skrev en bloggpost om det för ett par månader sedan som Du har här: http://dfrendin.com/2013/02/18/hur-skall-vi-definiera-hallbart-larande/ .
Hej Eva och tack för kommentaren (-erna),
Jag har träffat Dan och till viss del följt hans arbete och blogg. Vi delar ju intresset för hållbarhet och skärningspunkten mellan komplexa frågor som hållbarhet och lärande eller utveckling i någon mening. Frågor vi nog inte med lätthet löser utan snarare försöker hitta olika förhållningssätt till.
Det är trevligt att du är intresserad av och läser det jag skriver! Om du har mycket tid över kanske det kan vara intressant att läsa om mitt äventyr inom hållbart lärande som jag gjorde för någon månad sedan i Tjeckien (del 1 av 5):
http://fication.se/?p=717
Där har jag gjort ett ganska ambitiöst försök att väva ihop olika aspekter av transformativt lärande och hållbarhet…
Hej! Det är roligt att vi båda känner Dan (och Stina Deurell vet nog vem jag är också) men Du svarar inte på om Du läste – och reflekterade över inlägget som hållbart lärande som jag tipsade om (http://dfrendin.com/2013/02/18/hur-skall-vi-definiera-hallbart-larande/). Fick Du ut något Du upplever som viktigt av det jag skrev? Och vilka är i så fall Dina tankar?
Sedan har jag läst alla inläggen om er undervisning i Tjeckien. Själv for jag land och rike runt och undervisade om hållbar utveckling under större delen av 90-talet. Dan Frendin menar vidare att det jag skrev om frågorna då i bl a Skriften” Villkor för en uthållig utveckling” och den Riktningsanalys jag utvecklade (se bl a http://epubl.ltu.se/1402-1528/1998/07/index-en.html) fortfarande inte överträffas av bättre pedagogik. Vi har i höst tillsammans med Wikimedia sökt finansiering för att digitalisera materialet (som även finns på enegelska), men ännu funnit någon finansiär.
Vill dela två tankar angående hållbarhet. Tror inte att det handlar så mycket om att kunna tänka ännu mer komplext än vad vi gör – utan mer om att förstå vad som är grundläggande “fundamental” till skillnad från “significant” med Ken Wilbers ord (har läst bortåt 10 av hans böcker inkl. SES). Fysiosfären är grundläggande för biosfären – och då kan man inte slösa bort den värdefulla fossila energin hur som helst eller skapa ett enkelriktat flöde av fosfor från mark till hav om man vill ha det bra på lång sikt… Och biosfären är grundläggande för noosfären (det medvetna livet) och då är det inte smart att skövla skogar eller utarma den biologiska mångfalden…
För det andra, jag gjorde en dykning i frågan om allt fortfarande går åt fel håll vad gäller hållbarheten för typ ett år sedan och kom fram till att jag inte är lika rädd som pessimisterna samt att jag – lite överraskande – är mindre rädd nu än vad jag var för 20 år sedan. Dels är vi ju i allra högsta grad en del av/beroende av naturen hela tiden – och det gäller alldeles oavsett hur mycket vi fattar. Det går ju inte att handla i strid med varken fysiska naturlagar eller ekologiska lagar/samband. Dessa spelregler gälle i praktiken alltid och överallt – är inte påverk- eller förhandlingsbara. Dels ser jag en tydlig inbromsning vad gäller resursslöseri när jag laborerar runt i Googels databas med världsindikatorer, det är stor skillnad på lutningen på kurvorna för några decennier sedan och hur det ser ut nu. Vi har inget annat val än att anpassa oss till de fysiska och biologiska förutsättningar som gäller (och med mindre och dyrare olja kyls ekonomin av). Frågan är väl mera hur mycket vi ska förlora på vägen och om vi ska lyckas ställa om under någorlunda ordnade former?
Bästa hälsningar! Eva