Nedåtassimilation

Med MHC kan man alltså bedöma komplexiteten i en text eller handling oavsett kontext. Det låter ju fint, men finns det några begränsningar eller svagheter?

En stadiebestämning innebär ju som regel bara en bedömning då vi är ute efter att bedöma hur personen som producerade texten organiserar informationen. Om vi tänker oss en verklighet där språket fungerar som matematiken där alla begrepp är väl och exakt definierade så hade det varit enkelt. Där f är en abstrakt variabel, f(x) är en formell och f(x,y) är en systemvariabel.

Men så fungerar det ju inte i verkligheten, en term ”demokrati” betyder olika saker beroende på vem som yttrar det (se tabell 2 i Sara Ross artikel Postformal (mis)communication), eller ”hållbar utveckling” eller valfri annan floskel. Det här är en begränsning med MHC som man knappast kan skylla teorin för. Det är vi som är slarviga med språket och det är något som dessutom har ett namn: nedåtassimilation (downward assimilation).

Nedåtassimilation innebär att man tar ett komplext begrepp och använder det på ett mindre komplext sätt. Ett exempel är terrorism som i efterdyningarna till 9/11 gjordes till (abstrakt) slagord med ”war on terror” respektive terrorist som blev någon man kunde häkta utan rättegång på obestämd tid, typ.

Här kan man argumentera för att begreppen används på ett alltför enkelt vis, dvs mindre komplext än den korrekta definitionen. Men problemet med det är att det inte finns någon korrekt och universellt accepterad definition av ordet terrorist då detta fortfarande debatteras. Detsamma gäller många andra termer (alla?).

Vi får nog finna oss i att begrepp alltid kommer att glida mellan olika definitioner och komplexitetsnivåer. Därför är det bra att ifrågasätta hur olika människor definierar x när det använder x och själva vara noga med att bygga upp argumentationer. Det viktiga sedan är hur man använder de olika begreppen och hur man organiserar informationen. Först när vi vet det kan vi göra en tillförlitlig bedömning av komplexiteten.

Man ska också vara medveten om att det finns en möjlighet i att glida mellan nivåerna som en skicklig politiker och kommunikatör är medveten om. Kom ihåg Barack Obamas ”Change” från valet -08 som kan anspela på alla olika nivåer av komplexitet (någon gjorde också en parodi på change i att Obama egentligen bara ville ha växelpengar). Liknande principer använder vi som vill skriva populärvetenskapligt, man försöker använda enkla och konkreta bilder och metaforer för att beskriva komplexa ting.

Mångtydighet i ordbruk och visdomsord är också något som ibland är svårt att fånga med ett instrument som MHC. En förutsättning för att bedöma stadie är ju att informationen konceptualiserats och kan vi missa många små nyanser och uttryck, tex i olika konstformer med visuella eller musikaliska uttryck.