Lawrence Kohlberg var en judisk amerikansk psykolog som räknades som Jean Piagets lärjunge, även om de aldrig träffades. Under 2:a världskriget tjänstgjorde Kohlberg med att skeppa ut judiska flyktingar från Europa till Israel och ställdes under denna tid inför flera moraliska dilemmor. När han kom tillbaka till USA och Chicago började han studera klinisk psykologi och kom i kontakt med Piagets utvecklingspsykologiska teorier, särskilt de som handlade om barns moraliska utveckling. Medan Piaget främst fokuserade på hur människor interagerar med den fysiska världen så var Kohlberg då mest intresserad av hur vårt sätt att kognitivt strukturera och hantera den sociala. Piaget hade visserligen en enkel teori om moralisk utveckling hos barn med två stadier, heteronom och autonom där transitionen mellan stadierna typiskt sker vid 10-11 års ålder. Men Kohlbergs modeller sträckte sig mycket ”längre upp” än Piagets, genom det vuxna livet och förbi var de allra flesta hinner uppnå i en livstid.
Det är inte svårt att tänka sig drivkrafter till Kohlbergs forskning, många människor hade under 2:a världskriget visat prov på ofattbar grymhet. Ett exempel på undersökning som försökte besvara frågan hur vanliga tyska familjefäder kunnat aktivt delta i förintelsen är Milgrams experiment som visade att många människor var beredda att dela ut stötar till oskyldiga människor i vetenskapligt syfte. Milgrams undersökning genomfördes 1961, men redan -58 kom Kohlberg ut med sin avhandling som alltså handlade om hur moraliskt resonerande utvecklades.
Inspirerad av Piaget bestod Kohlbergs forskningsmetod i att ställa försökspersonerna inför fiktiva moraliska dilemmor som de skulle hantera. Ett sådant var Heinz dilemma som gick ut på att svara på om det är rätt av en man att stjäla en medicin han inte har råd att köpa till sin cancersjuka fru. Men det är inte svaret, ja eller nej, som är det viktiga i sammanhanget utan hur försökspersonen rättfärdigar sitt ställningstagande. Genom att studera formen och strukturen på svaret kunde Kohlberg placera personen i ett av sex identifierade stadier som vanligen delas in i de tre grupperna prekonventionella, konventionella och postkonventionella.
Kort beskrivet handlar de prekonventionella stadierna om att barnet (vanligtvis barnet men även ett mindre antal vuxna) drivs av rent egoistiska motiv och underordnar sig inte konventioner eller andras vilja.
I de konventionella stadierna styrs personen av vad som är givet av konventionerna. Den gör som den blir tillsagd eller vad som förväntas av personen och bidrar också till att upprätthålla dessa konventioner.
Och i de två postkonventionella stadierna förmår personen ställa sig utanför och kritiskt förhålla sig till samhällets eller kulturens konventioner och istället agera efter högre principer.
Man kan också nämna att det pre- och postkonventionella ofta blandas ihop eftersom de båda inte automatiskt följer konventionerna. Båda kan sägas ha gemensamt att de drivs av en inre referens – men där den prekonventionelle drivs av de egna behoven medan den postkonventionella drivs av den egna övertygelsen given av abstrakta principer som mänskliga rättigheter. De kan också förväxlas eftersom de båda kan ifrågasätta etablissemanget och båda kan synas i samma demonstrationståg.
Kohlberg utgick alltså från Piagets stadier för kognitiv utveckling, men gick betydligt längre. En förutsättning för ett visst moraliskt stadie är en kognitiv förmåga, t ex att ta en annans perspektiv. Men för att gå från ett stadie till nästa krävs också livserfarenhet från olika situationer där man finner sitt nuvarande sätt otillräckligt.
Kohlbergs stadier
De sex stadierna enligt Kohlberg delas vanligtvis in parvis i två prekonventionella, två konventionella samt två post-konventionella. Här följer beskrivning av stadierna, som bör läsas som förenklade porträtt:
Prekonventionella
Stadie 1: På det första stadiet så är personen helt egocentrisk och vad som är rätt eller fel avgörs av vad som belönas respektive bestraffas av någon auktoritet (ofta förälder). Kohlberg utgick från Piagets preoperationella stadium där barnet (som det i regel handlar om på det här stadiet) inte har förmåga att ta någon annans perspektiv.
Stadie 2: I det andra prekonventionella stadiet kan personen även ta in andras perspektiv i beräkningarna, även om motiven och handlingarna fortfarande är själviska. Stadiet utgår från Piagets konkret-operationella där en rättvisebalans i varje enskild situation upprätthålls med principerna ”jag kliar din rygg, du kliar min” respektive ”öga för öga, tand för tand”.
Konventionella
Stadie 3: I det första konventionella stadiet definierar sig personen utifrån relationer och ser sig främst i den roll som ska fyllas. Man strävar efter att göra rätt för sig och leva upp till de krav och förväntningar som är kopplade till rollen som en god man, dotter eller anställd osv. Vad skulle folk tycka om en om man inte levde upp till kraven?!
Stadie 4: På det fjärde stadiet har personen internaliserat samhällets normer och gjort dem till sina egna. Istället för att följa andras förväntningar så följer personen sitt samvete och gör sin plikt som god samhällsmedborgare. Samhällssystemet som man identifierar sig med ses här som ett system, en helhet av lagar och regler samt de relationer som följer av dessa. Lag går före rätt och det är till och med så att lag definierar rätt. Lagen ska under alla omständigheter följas, även om den kan problematiseras och utvecklas. I de konventionella stadierna finns ett tydligt vi-och-dem-perspektiv, i den mån man är medveten om att det finns andra kulturer med andra normer så är våra de rätta.
Postkonventionella
Stadie 5: I det första postkonventionella stadiet så kan personen ställa sig utanför de givna lagarna och normerna och därmed ta ett ”före samhälle-perspektiv”. Lagar är inte längre perfekta och givna utan kan och bör ändras om de t ex leder till kränkning av mänskliga rättigheter. Personen kan alltså förstå det befintliga samhället och kulturen, jämföra detta med ett tänkt bättre alternativ och verka för en förändring. Synen här är att människor inte längre är till för samhället, utan samhället ska konstrueras så att det är till största nytta för människorna på ett utilitaristiskt vis.
Stadie 6: En person som verkar från det sista stadiet kan formulera regler eller lagar, samt leva, utifrån grundläggande och absoluta principer, t ex den gyllene regeln, Immanuel Kants kategoriska imperativ eller genom John Rawles kontraktetiska argument om okunnighetens slöja. Personen kan lösa dispyter genom att sätta egna intressen åt sidan och ta perspektiv hos alla inblandade aktörer så att bördor och belöningar fördelas så rättvist som möjligt för alla. Civil olydnad är inte längre ett alternativ utan ett måste när man möter orättvisor.
Kohlberg tänkte sig det sista stadiet som det mest riktiga (han såg därmed starkt normativt på sin egen teori) men fick senare stryka det ur sin bedömningsmanual eftersom så få agerade från det stadiet i det dagliga livet. Några exempel han anger är Gandhi och Martin Luther King.
Kritik och vidareutvecklingar
Kohlberg räknas som en av de mest inflytelserika och mest citerade inom psykologin. Han var också mycket betydelsefull för utvecklingen av vuxenutvecklingsfältet och gav det ett starkt fäste på Harvard University. Två betydelsefulla utvecklingar, i olika riktningar, av Kohlbergs teori för moralisk utveckling gjordes av Robert Kegan, som sökte efter underliggande meningsskapanden som låg till grund för de moraliska ställningstagandena. Kegan kan då sägas inkludera den affektiva och handlande dimensionen. Man kan alltså se Lawrence Kohlberg som en företrädare för en kognitiv skola eftersom han bara undersökte moraliskt resonerande, alltså endast den kognitiva dimensionen. Han kritiserades för att ett visst moraliskt resonerande med nödvändighet inte ledde till motsvarande moraliska handlande. Han kritiserades också av Carol Gilligan för att inte ta med den affektiva, vilket hon menade gynnade män i bedömningen. Hon gjorde en egen modell som baserades på olika stadier av omsorg.
Ofta skiljer man mellan etik och moral, där etik står för hur man resonerar kring moraliska frågor och ställningstaganden och moral står för hur man faktiskt handlar i olika situationer, så kanske det hade varit mer korrekt att kalla Kohlbergs teori för en över etisk utveckling. Ofta finns ett glapp mellan de ideal vi omhuldar och vad vi faktiskt gör i vår vardag. Exempelvis brukar man i Sverige tala om en ”nånannanism” som innebär att vi tycker att miljöfrågor är viktiga men att det är någon annans problem att faktiskt göra något.
Ett annat problem som Kohlberg med sina kollegor stötte på var att de hade svårt att skilja på två kategorier av svar som var snarlika, de som hörde hemma i stadie två och de som hörde hemma i en transition mellan stadie 4 och 5. I longitudinella studier, när man studerar hur enskilda människors svar förändras efter tid, verkade det först som många efter stadie 4 regredierade tillbaka till en moralisk relativism som i stadie 2. Men när man studerade svaren närmare och fokuserade på strukturen snarare än innehållet så fanns skillnader. Stadie 2-relativismen handlade om att människorna på en konkret nivå kunde uppfatta att vi har olika perspektiv, men ditt perspektiv är ditt och mitt perspektiv är mitt – ”därför ska inte du komma och säga vad jag ska göra”. Relativismen som observerades efter stadie 4 handlade snarare om att man var på väg ut ur hela kulturen och insåg att det som är norm i vår kultur inte var objektivt sant eller ”de rätta normerna”. Det har senare visats av Dawson och Gabrielian att de senare resonemangen verkligen är mer komplexa och att Kohlbergs modell beskriver en utveckling i komplexitet att resonera kring moraliska frågor.
Insikten om den viktiga skillnaden mellan innehåll och struktur var en nyckel till uppkomsten av Commons modell MHC.
Här är ett par bra beskrivningar av Piagets respektive Kohlbergs teorier om moralisk utveckling:
http://faculty.plts.edu/gpence/html/kohlberg.htm
http://tigger.uic.edu/~lnucci/MoralEd/overview.html